Bara Jonson

Deja Vu.... träff!

2009-06-29T06:00:00.000-07:00

Så har då senaste numret av modemagazinet Deja Vu International kommit ut. Gissa vem som har blivit intervjuad!? Japp.. Athina Onassis... och så jag :)

Fast det verkar som om min intervju är mer lättläst... åtminstone om du inte kan japanska.

Jag är själv mycket nöjd med denna, min andra intervju för Deja Vu Int. Hoppas ni gillar den med!? Sidorna 81 - 86.. om ni vill gå rätt på saken!

http://dejavu-intl.com/current_issue_full.swf

SR P1 - Studio Ett... träff

2009-06-16T15:23:00.000-07:00

Jag fick ett telefonsamtal idag från Sveriges Radio som ville meddela mig att de skulle sända intervjun som de gjorde mig för nån vecka sedan.

Klockan 17.00 satt jag så bänkade framför radio. Nickel hade jag i telefon och hon var uppkopplad mot http://www.sr.se/. Fastän hon inte förstår svenska så lyssnade hon ivrigt. '- Nu pratar de om presidenten' tjoade hon'. '-Nu pratar de om dig... och de spelar din låt'. (ung. översatt)

Jag tycker det var en bra intervju som Natacha López klippt ihop av de timmar som den verkliga intervjun varade. Ett tack till SR för detta.

Lyssna igen på intervjun:

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=2909298

Fyrklöver för tur... träff

2009-05-22T09:26:00.000-07:00

Jag gick ut med min lilla chihuahua Tova idag. När hon gjorde sitt vände jag blicken mot marken och där stod den... en liten fyrklöver.

Jag tog ett foto på den tillsammans med ringen som beskrevs i Sydsvenskan och som jag fick av Nickel när jag lämnade USA. Så att det syns att jag inte laddat ner fyrklövern nån annanstans ifrån.

Är det någon som vet vad man gör med denna fyrklöver nu!??
Tacksam för tips, tack!

Sverige Radio P1 Morgon... träff

2009-05-22T02:48:00.000-07:00

Jag fick ett oväntat mail häromdagen. Hade jag inte suttit ner hade jag nog drattat på ändan av förvåning. Det kom samma dag som artikeln i Sydsvenskan publicerades och löd så här:

"Hej Bara!
Jag heter Natacha och jobbar på Sveriges Radio, på programmen Studioett och P1-morgon. Jag läste Sydsvenskans intervju med dig i helgen och blev fascinerad. Det låter extremt spännande det du har varit med om och jag skulle gärna vilja höra mer."

Vi bestämde att vi skulle träffas dagen efter på SR i Malmö och det gjorde vi.

Jag spenderade några timmar tillsammans med denna trevliga reporter och hjälpte henne bl a att installera Second Life igen. Intervjun blev trevlig och naturlig... så naturlig att jag i efterhand har svårt att komma ihåg exakt vad som spelades in.

Nå... intervjun kommer att sändas någongång i nästa vecka. När jag vet kommer ni att få veta det också! :)

Suwannee River Jam... miss

2009-05-21T10:50:00.000-07:00

En av mina spelningar jag gjorde över i USA var på ett litet mysko ställe nere i Jacksonville, Florida. Jag tyckte först att det såg ut som ett skumt hak med suspekt klientel, hårdhudade busar verkade det att vara, så jag tvekade lite i dörren. Men så tänkte jag att har jag tagit mig så här långt så vore det väl sjuttsan också om jag inte skulle ta ett par steg till och visa vem Bara Jonson är. Alltså sköt jag upp dörren till West End Cantina och klev in.

Om du någonsin sett en westernrulle där hjälten kommit in genom svängdörrarna till den lokala baren och allting stannat av. Dödsstilla och knäpptyst. Nå.. så var det verkligen inte.. min entre gick de flesta ganska spårlöst förbi.
Mitt grepp om min gitarr hårdnade. Med bister min tog mig så igenom skaran och fortsatte målmedvetet fram mot scenen.

Ett tag trodde jag att det var Ron Wood från Rolling Stones som satt där och spelade. Samma härjade och fårade ansikte. Samma frisyr inklusive pannband. Samma typ av kläder; vit skjorta med slits i ärmarna upp till arbågarna, svart skinnväst och svarta slitna jeans. Jag stod en stund och försökte få detta bekräftat på nåt sätt.. men istället fick jag reda på att det var en lokal legend... nästan i samma klass som Lynnard Skynnard (också från Jacksonville; med låtar som Freebird och Sweet Home Alabama).. vid namn Stevie Stiletto.

Stevie Stiletto and the Switchblades var ett berömt punkband nångång back then men killen var alltså fortfarande igång och spelade. Han satt där med sin akustiska gitarr och ett litet backup band. Han hade en närvaro och en kontakt med publiken som var fantastisk. Jag förstod att jag var i närvaro av en riktigt stor artist. Jag började få den där bekanta känslan som är så svår att hantera... Tävlingsinstinkten. Den dyker upp nästan varje gång jag ser och lyssnar på en duktig musiker. Den inspirerar mig och ger mig det där lilla extra i mina konserter. Stevie avslutade sitt set med orden; " -and my CD will be out just in time for Christmas".

Det var min tur att gå upp på scenen. Stevie gick av och vi passerade varandra på vägen. Han gav mig en liten kort blick och ett snett leende. Jag kommer ihåg att jag tänkte.. ja nu järar...

Hela tiden jag var på scen var jag fokuserad på Stevie. Han satt mitt emot mig med sin fru. Jag tog i ända från tårna och när sista låten var spelad avslutade jag också med orden "yes and my CD will be out in time for Christmas too".

Jag var tvungen att passera honom när jag gick tillbaka till min plats bredvid Nickel. Just som jag gick förbi så sträckte han ut sin hand och tog tag i min armbåge. Världen stod stilla.

"-That was really good Bara" sa han. "Im definitely going to get an ex of your CD when it comes out" fortsatte han. Världen började snurra framför mina ögon. Hur svara man en levande legend som just sagt att han gillar din musik. Jag tvingade mig att andas och så sa jag: "Thank you Stevie.. Id like to have your new CD too.. so I suggest we just swop info then"

Resten av den kvällen spenderade jag och Nickel tillsammans med paret Stiletto. Och när vi sedan skiljdes år och vi var tvungna att bege oss hem över gränsen till Georgia vände jag mig om utanför och tittade tillbaka på stället. Molnen tycktes skingras och månljuset flödade ner över West End Cantina.. då syntes det mig att jag aldrig sett ett mer mysigt och inbjudande ställe någonsin innan.

Uppdaterng:

Jag ringde Stevie idag. Han blev helt i extas över jag ringde. Det visade sig att han försökt att nå mig ett bra tag. Suwannee River Jam. Han hade ordnat så jag skulle spela där. Inför 15000 till 25 000 besökare. Ett par radiokanaler stod i startblocken för att sända min musik... och så var jag inte där. Jag gav honom mitt lokala Jacksonville nummer så att han kunde nå mig för framtida spelningar. Jäkligt trevlig kille! :)

Uppdatering 2:

Som ni förstår är det min låt Jacksonville som är orsaken till all uppståndelse där. De flesta låtar som skrivits om Jacksonville är tydligen väldigt negativa. Som en man sa till mig. "Our city needs a good positive song like yours. I for one loved it".

Jag heter Bara Jonson... eller!??

2009-05-17T14:43:00.000-07:00

Nu finns det inte längre någon återvändo. Pandoras box har blivit öppnad. I alla fall min egen lilla privata sådan; jag är inte längre en anonym avatar i Second Life (SL).
Nu är mitt riktiga namn offentligt och länkat till Bara Jonson. Mitt verkliga jag kommer att bli jämfört med Bara Jonsons fagra nuna. Mitt kärleksliv finns att läsas om ute i pressen! Detta kommer att få reella inverkningar på mitt RL.
Jo… tro mig!
Jag bestämde mig i alla fall för att börja blogga samma dag som Sydsvenskan publicerade intervjun. Jag kom direkt från planet ifrån New York, kopplade upp mig och spelade på invigningen av Second Malmö… därefter bar det av till Kristianstad och några få timmars sömn… sedan tillbaka till Malmö för intervju med Sydsvenskan.
Idag blev det som sagt publicerat... på internetupplagan! Imorgon kan det läsas i tidningen!!

Detta är min första blog. Jag har visserligen pysslat med Facebook lite men jag tröttnade oerhört fort… Det gav mig inget!

Så vad ska denna blogg handla om då? Ska jag berätta om min morgon? Hur många rostade jag hade till frukost?… Kanske något annat småklämmigt!? Njae… det gör jag sannolikt inte! Jag tänkte istället att jag skulle blogga lite om fortsättningen…
Where do I go from here!?? Vad blir skillnaden nu när jag inte är anonym som Bara Jonson längre? Blir det positivt eller negativt? Är jag lika intressant nu??

Jag kommer inte att ställa upp i Idol så har jag egentligen någon chans att fortsätta med musiken? Kommer jag att kunna leva på den? Har jag nått min topp som RL artist; en artikel i Sydsvenskan!? Mina 15 minuter i rampljuset!? Vad händer när min CD kommer ut?

Hej.. det här kan ju bli hur kul som helst! :)

/Bara

ps. Här är länken till Sydsvenskans artikel:
http://sydsvenskan.se/malmo/article432038/Fick-skivkontrakt-och-fru-i-Second-Life.html